Påvens bön i L'Aquila

O Maria, vår högt älskade Moder!

Du, som står nära våra kors,

såsom du förblev nära Jesu kors,

bevara vår tro, då vi är förtvivlade av smärta.

Bevara vår blick, riktad mot Kristi anlete,

i vilket, sargat av korsets svåra lidande,

visar sig Guds oändliga och rena kärlek.

Hoppets Moder, ge oss dina ögon så att vi kan se,

såväl lidandet och döden, som ljuset och uppståndelsen.

Ge oss ditt hjärta, så att vi, även i prövningens stund,

kan fortsätta att älska och tjäna.

O Maria, Madonna di Roio,

Vår Fru av Korset, bed för oss!

Att ge sitt eget liv - för att ge liv

Gianna Beretta Molla var en 39-årig italiensk mor och barnläkare som 1962 vägrade att göra abort för sin egen hälsas skull. Gianna var gravid med sitt och maken Pietros fjärde barn, och läkarna hade upptäckt en cancertumör i hennes livmoder. Operation av tumören skulle högeligen ha äventyrat det ofödda barnets liv. Läkarna rekommenderade abort för att kunna rädda Giannas liv. Gianna tillätt dock inte detta och valde att föda sitt barn — Gianna Emanuela. En vecka senare dog en utmattad Gianna.

Jesus säger: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Gianna Beretta Molla har förvisso på ett strålande vis visat på detta Jesus-ord i praktisk handling. Ett sant helgon!

Påskens hemlighet

Genom att leva i Kristi påsk — att tro på Hans korsoffer och uppståndelse — kommer vi på ett allt djupare sätt till insikt om påskens hemlighet. Vi besitter en helighet som döpta in i Kristi liv, död och uppståndelse. Vi har fått ett nytt liv i den Helige Ande, och vi har givits en ny värdighet som Kristus har utverkat med sitt dyrbara blod.

En glimt av paradiset

Bilden visar takmosaiken i Sankt Zenos kapell i den fornkristna basilikan Santa Prassede på kullen Esquilinen i Rom. Kapellet kallas "Orto del Paradiso", paradisets lustgård. Kapellets guldskimrande mosaiker är utförda i bysantinsk stil och är Roms viktigaste 800-talsmosaiker. Inom bysantisk ikonografi symboliserar guld himmelen. Det sägs att påven Paschalis I (817-824), som beställde utsmyckningarna, ville ge de troende en glimt av paradiset...

Ὁ Λόγος σὰρξ ἐγένετο

Kyrkofadern Irenaeus († 202) skriver i sitt verk Κατὰ αἱρέσεων ("Mot villolärorna") bland annat: "Detta är skälet till att Ordet blev människa, och till att Guds Son blev Människosonen — för att människorna skall ingå förening med Ordet och därmed erhålla gudomligt sonskap".

Jesus Kristus har friköpt oss från synden — Han har dragit ett streck över vårt skuldebrev — och från denna världens ondska; på så sätt får vi del av Hans gudomlighet.

Odödlighetens rot

Gud har givit oss sin Son, Jesus Kristus, till vår frälsning och räddning undan synden och döden. Jesus Kristus lovar evigt liv åt dem som tror på honom och håller hans ord. I kommunionen får vi del av denna underbara skatt — när vi äter Kristi kropp och dricker Kristi blod förses vi med odödlighetens läkemedel. Att i tro ta emot Jesus Kristus och veta vad Han förmår är odödlighetens rot.

Ἐμὸν βρωμά

I Johannesevangeliet säger Jesus till lärjungarna: "Min mat [grundtextens Ἐμὸν βρωμά] är att göra hans vilja som har sänt mig". Jesus visar med dessa ord, att han har sänts till världen för att göra Faderns vilja.

Det italienska helgonet Padre Pio (1887—1968) gjorde Jesu ord till sina: "Mio cibo è fare la volontà del Signore" — "Min mat är att göra Herrens vilja".

Låt oss be Gud om att vår mat, vår näring i livet, skall bestå i att göra Hans vilja, och endast Hans vilja.

Livets evangelium

Gud, som är livets Herre, har anförtrott åt människan den höga uppgiften att tjäna livet, och människan har att fullgöra den på ett sätt som är henne värdigt. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen.
     — Gaudium et Spes (n. 51)

Den som har fått mycket förlåtet

Petrus grät bittert. Han hade förnekat den vän han älskade allra mest — Jesus. Petrus hade förnekat Messias, Guds smorde.

Petrus hade inför Jesus försäkrat att han aldrig skulle ta avstånd från denne. Men nu hade Petrus ändå fallit! När Jesus hade gripits i Getsemane örtagård och förts in till Jerusalem, tillfrågades Petrus tre gånger om han kände Jesus, om han var en av Jesu lärjungar. Petrus bedyrade med emfas: "Jag känner inte den mannen".

Vi kan ana hur Petrus måste ha känt sig efter att ha förnekat Jesus tre gånger och insett att Jesu förutsägelse om detta hade visat sig vara riktig. Det sista Petrus gjorde när Jesus ännu var i livet var att ta avstånd från honom. Petrus som under flera år följt Jesus, lyssnat till hans ord och ätit tillsammans med honom. Och nu vågade Petrus inte kännas vid Jesus. Så ytterligt bittert!

Tänk då vilken glädje som måste ha uppfyllt Petrus när han insåg att Jesus hade uppstått från de döda. Hans bäste vän — uppstånden! Petrus var upprymd och tacksam, men även förlägen. När han tillsammans med Tomas och några andra lärjungar senare träffade Jesus vid Tiberiassjön begrep han inte först att det var hans älskade vän som stod vid glödhögen på stranden.

Petrus och hans vänner fick mycket fisk i näten och tillsammans med Jesus åt de fisk och bröd. Petrus kände sig nog dock tämligen obekväm — han tänkte att allt inte var utrett mellan honom och Jesus. Petrus hade förnekat Jesus tre gånger och behövde nu bli förlåten tre gånger för att bli helt upprättad. Petrus fick tre gånger vittna om sin kärlek till Jesus. Petrus, som Jesus tidigare hade utvalt som ledare för apostlakretsen, hade fått förlåtelse. Petrus hade blivit förlåten sveket att ha nekat till sin vänskap med Jesus. Han hade blivit förlåten för att ha förnekat sitt samröre med Guds son.

Detta visar att Petrus — som apostlagruppens främste och på vilken Jesus skulle bygga sin kyrka — är en förlåten och återupprättad syndare. Petrus hade fått mycket förlåtet. Han kände den enorma inre glädje det innebär att få sitt personliga skuldebrev betalt. Petrus synd var avskriven.

Petrus, en i sanning benådad syndare, kunde nu och framgent predika förlåtelsens och försoningens makt för människorna. Petrus hade tidigare, vid Caesarea Filippi, fått höra av Jesus att allt Petrus löser på jorden skall vara löst i himmelen. Petrus var inte endast förtrogen med detta i teorin, utan han hade förvisso, i djupet av sin själ, erfarit förlåtelsen från Gud själv!

Kristus är vårt ljus

Emellanåt är livet mörkt, sargat och ovisst. Du känner att du är utan ljus, utan hopp. Ditt väsen fylls av tårar. I din mörkaste stund tror du att ljuset i ditt liv helt har slocknat... Likt Jesus ropar du ur ditt inre: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?".

Men det finns ett ljus som vägrar slockna — ett ljus som obetvingligt lyser upp de mörka stigarna på vår livsväg. Det är hoppets ljus — Kristi ljus — Guds ljus.

Den helige Josemaría Escrivá skriver i sin bok Vägen att med Jesus är mörkret fullt av ljus!