Jubla, du människa! Ropa ut din glädje över gator och torg, över berg och dalar. Vår frälsning är här! Gud har blivit människa för att i Jesus Kristus frälsa och rädda oss från synd och död. Vi har blivit befriade från det tyngande oket; vi är benådade. Bördan har lyfts från våra axlar. Vår räddning — vår FRÄLSNING — är här! Halleluja!
torsdag 24 december 2009
tisdag 15 december 2009
En av grunderna
I mitt hjärta och i min själ tror jag — jag är förvissad därom — att jag är förlåten, att Gud genom sin son Jesus Kristus har förlåtit mig och strukit ett streck över mina synder. I det att jag tar emot Guds enorma och nåderika gåva gives det mig även ett uppdrag — på samma sätt som jag har blivit förlåten av Gud, skall jag förlåta andra människor, och då jag har mottagit syndernas förlåtelse, har jag inte heller någon rätt att döma andra människor.
lördag 5 december 2009
Sänk dina höjder, fyll dina klyftor
"Gå in i ditt sinnes kammare. Stäng ute allt utom Gud och det som hjälper dig att söka honom. Stäng dörren bakom dig och sök honom. Säg nu, av hela ditt hjärta, säg nu till Gud: Jag söker ditt ansikte."
— Anselm av Canterbury, Proslogion, kapitel 1
torsdag 19 november 2009
Plagis plaga curatur
Plagis plaga curatur ('såret läks av såren') syftar på hur Jesu Kristi sår läker vår själs sår. I profeten Jesajas bok står det om Herrens lidande tjänare: "Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot." Jesus tog på sig straffet för våra synder, och genom hans straff, hans fem sår, ges vi underbar läkedom.
När vår Herre Jesus Kristus utgöt sitt blod på Golgata, öppnades en väg för oss till försoning med Gud och till evigt liv tillsammans med hans Son, vår frälsare. Jesu Kristi lidande på korset ger oss — syndiga människor — kraft, styrka och ett outsägligt hopp.
fredag 6 november 2009
Fuktiga fasader
onsdag 4 november 2009
Sankt Carlo Borromeo
Carlo Borromeo (1538—1584) var en italiensk kardinal och en av den katolska motreformationens främsta gestalter. Han helgonförklarades 1610.
"Om en liten flamma av Guds kärleks eld redan brinner i dig, så visa inte genast upp den och utsätt den inte för vinden. Håll ugnen stängd, så att den inte kallnar och värmen försvinner. Med andra ord, fly de förströelser som är möjliga att undvika, förbli samlad hos Gud och undvik tomt prat."
— Sankt Carlo Borromeo
torsdag 29 oktober 2009
Att ha blicken fäst på Kristus ger det rätta perspektivet
måndag 26 oktober 2009
Ite ad Thomam!
I och med promulgeringen av påve Leo XIII:s encyklika Aeterni Patris 1879 föds nythomismen, en ny ansats för thomismen, den lära som bygger på Thomas av Aquinos teologi och filosofi. Leo XIII anbefallde Thomas filosofi som den sanna läran för Katolska kyrkan. Thomas lära framställs som tidlös och evig, en philosophia perennis, en "tidlös filosofi", då den utgör en helgjuten enhet och framstår som applicerbar sexhundra år efter Thomas död.
Thomas stora bidrag är att han visserligen etablerade en tydlig distinktion mellan tro (fides) och förnuft (ratio), men att han även visade på en sann harmoni mellan dessa. I Thomas huvudverk, Summa Theologiae ("Sammanfattning av teologin"), tillerkänns tron eller uppenbarelsen en högre rang än förnuftet, men förnuftet förklaras ge möjlighet att bevisa en del av trons sanningar, exempelvis Guds existens.
De nythomistiska filosoferna, i synnerhet fransmännen Étienne Gilson (1884—1978) och Jacques Maritain (1882—1973), sökte konfrontera Thomas centrala teser med modernt filosofiskt tänkande. Thomas, som i tämligen hög grad var aristoteliker, hade försökt att åstadkomma en syntes mellan Aristoteles filosofi och Katolska kyrkans lära. Thomas gjorde den aristoteliska tankemodellen till ett redskap för katolsk filosofi.
I epistemologisk mening företer nythomisterna vanligtvis en modest realism, då de anser att yttervärlden existerar oberoende av det mänskliga medvetandet. Universalierna, de allmänna begreppen, existerar före tingen som ideella förebilder i Guds medvetande, i tingen som deras gestaltande principer och efter tingen som tankar i det mänskliga förnuftet.
Nythomismens etik följer Aristoteles i så motto att man anser att målet för människans handlingar är lyckan. Emellertid kan människan slutgiltigt endast förverkliga sina möjligheter i den fulla delaktigheten i Gud, som utgör det högsta goda.
måndag 19 oktober 2009
Gör om!
"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära."
Sankt Ignatios av Antiochia
fredag 16 oktober 2009
Ljuset som vägrar att slockna
Det finns ett ljus som vägrar att slockna. Med okuvlig envishet fortsätter det att lysa upp vårt mörker. Det förlänar belysning åt det mest becksvarta mörker. Inget mörker kan stå emot det i evighet lysande ljuset. Det ljus som vägrar att slockna och lysa upp vår stig är Kristi ljus.
"Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."
söndag 11 oktober 2009
Arvet efter Thomas av Aquino
Thomas av Aquino (1225—1274) var en romersk-katolsk präst och dominikanmunk. Han var mycket inflytelserik som filosof och teolog inom den skolastiska traditionen. Thomas är en förkämpe för den naturliga teologin och fader till thomismen, den filosofiska och teologiska skolbildning som utgår från honom. Thomas inflytande över västerlandets filosofi är avsevärt. Hans mest kända verk är Summa Theologiae, som innehåller hans filosofiska och teologiska system, och Summa contra gentiles.
Thomas av Aquino helgonförklarades 1323, knappt femtio år efter sin död, och 1568 utropade påve Paulus IV honom till kyrkolärare.
Thomas tänkande, thomismen, var under mycket lång tid förhärskande inom Romersk-katolska kyrkan, men den stötte på problem under upplysningstiden, och i början av 1800-talet hade undervisningen urvattnats. Thomas teologi användes mest på ett eklektiskt sätt, och hans filosofi negligerades till favör för modern filosofi.
Påve Leo XIII promulgerade 1879 encyklikan Aeterni Patris, som syftade till en restauration av den kristna filosofin, vilken hade låtit sig influeras av olika moderna strömningar inom sekulär filosofi. Leo XIII hävdar, att Thomas teologi på ett föredömligt sätt utlägger den katolska läran. I sin encyklika manar Leo XIII till en återgång till skolastiken och i synnerhet till Thomas filosofiska ansatser inom bland annat moralfilosofi, ecklesiologi och antropologi. Leo XIII vill återupprätta thomismen och göra den till grundvetenskap inom Romersk-katolska kyrkan. All undervisning vid katolska universitet och prästseminarier skall bedrivas i enlighet med Thomas tankar och principer.
Thomas peripatetiska axiom — "Nihil est in intellectu quod non fuerit prius in sensu" ("Ingenting finns i tanken som inte först varit i sinnet") — blir ånyo till en ledstjärna.
torsdag 1 oktober 2009
Ma joie - Min glädje
Idag, den 1 oktober, är det den heliga Thérèse av Jesusbarnets minnesdag. Hon var en fransk karmelitnunna och mystiker som lärde "den lilla vägen" — vägen till helighet behöver inte innebära storslagna handlingar. Den enskilde troende kan offra alla sina små gärningar, alla vardagliga handlingar, till Jesus Kristus och på så sätt hela tiden vara nära Honom. Efter att ha offrat alla sina glädjeämnen och plågor till Herren Jesus Kristus dog lilla Thérèse av tuberkulos i karmelitklostret i Lisieux 1897 — blott 24 år gammal.
Ma joie (poem av Thérèse)
Det finns själar på jorden
som förgäves söker efter lyckan
För mig är det tvärtom
glädjen finns i mitt hjärta
Denna glädje är inte flyktig
Jag besitter den för evigt
Precis som vårens första ros
ler den mot mig varje dag.
Il est des âmes sur la terre
Qui cherchent en vain le bonheur
Mais pour moi, c'est tout le contraire
La joie se trouve dans mon coeur
Cette joie n'est pas éphémère
Je la possède sans retour
Comme une rose printanière
Elle me sourit chaque jour.
Vraiment je suis par trop heureuse,
Je fais toujours ma volonté…
Pourrais-je n'être pas joyeuse
et ne pas montrer ma gaieté ?…
Ma joie, c'est d'aimer la souffrance,
Je souris en versant des pleurs
J'accepte avec reconnaissance
Les épines mêlées aux fleurs.
Lorsque le Ciel bleu devient sombre
Et qu'il semble me délaisser,
Ma joie, c'est de rester dans l'ombre
De me cacher, de m'abaisser.
Ma joie, c'est la Volonté Sainte
De Jésus mon unique amour
Ainsi je vis sans nulle crainte
J'aime autant la nuit que le jour.
Ma joie, c'est de rester petite
Aussi quand je tombe en chemin
Je puis me relever bien vite
Et Jésus me prend par la main
Alors le comblant de caresses
Je Lui dis qu'Il est tout pour moi
Et je redouble de tendresses
Lorsqu'Il se dérobe à ma foi.
Si parfois je verse des larmes
Ma joie, c'est de les bien cacher
Oh! que la souffrance a de charmes
Quand de fleurs on sait la voiler!
Je veux bien souffrir sans le dire
Pour que Jésus soit consolé
Ma joie, c'est de le voir sourire
Lorsque mon coeur est exilé…
Ma joie, c'est de lutter sans cesse
Afin d'enfanter des élus.
C'est le coeur brûlant de tendresse
De souvent redire à Jésus:
Pour toi, mon Divin petit Frère
Je suis heureuse de souffrir
Ma seule joie sur cette terre
C'est de pouvoir de réjouir.
Longtemps encor je veux bien vivre
Seigneur, si c'est là ton désir
Dans le Ciel je voudrais te suivre
Si cela te faisait plaisir. L'amour, ce feu de la Patrie
Ne cesse de me consumer
Que me font la mort ou la vie ?
Jésus, ma joie, c'est de t'aimer!
lördag 26 september 2009
Via dei Pettinari
söndag 20 september 2009
Vågar du förstå?
Förstår vi vad Jesus menar? Förstår vi v e r k l i g e n vad Jesus talar om? Vill vi förstå? Vågar vi förstå? Jesus skakar idag om lärjungarna, och oss. Den stora frågan är: Är vi redo för sanningen? Är vi redo för sanningen Jesus ger oss? Är vi redo för hela sanningen?
Kort och gott — Vågar du förstå?
torsdag 17 september 2009
San Salvatore
På Viminalens sluttning, i närheten av dagens starkt trafikerade Via Cavour, fanns en gång i tiden kyrkan San Salvatore ad Tres Imagines, som var invigd åt Frälsaren (italienska Salvatore). Tillnamnet "Tres Imagines" åsyftar den lågrelief i marmor som var placerad ovanför kyrkans port. Reliefen framställde den heliga Treenigheten i form av tre anleten föreställande Jesus Kristus. Även namnformen Sancti Salvatoris de Tribus Imaginibus förekommer.
Kyrkan kallades även San Salvatore ad Ulmos på grund av de många almar (italienska olmi) som växte i grannskapet. På 1500-talet blev San Salvatore ad Tres Imagines församlingskyrka och undergick en restaurering. Senare övergavs den och 1651 kom den att användas för profana ändamål. Minimermunkarna vid den närbelägna kyrkan San Francesco di Paola förvärvade kyrkobyggnaden och lät ånyo konsekrera den; i folkligt tal fick den namnet "San Franceschino". Munkarna uppförde därtill en klosterbyggnad vid den lilla kyrkan.
Under 1880-talet drogs en ny bred gata, Via Cavour, i dalsänkan mellan Viminalen och Esquilinen. 1884 revs kyrkan San Salvatore ad Tres Imagines och det intilliggande klostret för att ge plats åt gatan. Flera av kyrkans inventarier överfördes till kyrkan San Francesco di Paola, och i dess sakristia kan man beskåda två marmorreliefer som avbildar Jesus Kristus och Jungfru Maria. På hörnet av en byggnad vid Piazza della Suburra, alldeles intill den plats där kyrkan legat, satte man upp en marmortavla med en inskrift som minner om att den påvlige delegaten Stefano Copo under Alexander VI:s pontifikat lät restaurera kyrkan San Salvatore.
måndag 14 september 2009
En av Roms rivna kyrkor
En av Roms rivna kyrkor hette San Trifone in Posterula, som var belägen i hörnet av dagens Via della Scrofa och Via dei Portoghesi i rione Sant'Eustachio. Enligt traditionen uppfördes på denna plats en liten kyrka år 717, och år 1006 byggdes den om och gavs en basilikal interiör. Kyrkan dedikerades vid denna tid åt sankt Trifonis, vars reliker hade överförts till kyrkan.
År 1424 fördes Augustinus mor Monicas reliker till kyrkan, men dessa överfördes dock snart till den närbelägna kyrkan Sant'Agostino. Den lilla kyrkan San Trifone in Posterula nedrevs 1746 vid utbyggnaden av augustinernas kloster vid Sant'Agostino.
Xylografin ovan utfördes av Girolamo Francini i slutet av 1500-talet.
tisdag 8 september 2009
Salig i vår
Den 2 maj 2010 kommer den engelske kardinalen John Henry Newman (1801–1890) att saligförklaras. Newman tillhörde från början Anglikanska kyrkan, men konverterade till Romersk-katolska kyrkan 1845 och prästvigdes två år senare. Som teolog var Newman mycket produktiv; han publicerade fyrtio böcker, bland annat Apologia pro vita sua (1864). I denna skriver han följande om sin konvertering:
"Från den stund då jag blev katolik har jag givetvis ingen fortsatt redogörelse att framlägga för min religiösa åskådning. När jag säger så menar jag inte att jag varit intellektuellt overksam, eller att jag slutat fundera på teologiska frågor; jag har däremot inte haft några åsiktsändringar att beskriva, och överhuvud ingen oro i mitt hjärta. Jag har levt i fullkomlig frid och förnöjsamhet, jag har inte haft ett enda tvivel. Vid min konvertering var jag inte medveten om någon inre förändring, intellektuell eller religiös. Jag var inte medveten om någon fastare tro på uppenbarelsens fundamentala sanningar eller om någon bättre kontroll över mig själv, min trosiver var inte större, men det var som att komma i hamn från ett upprört hav, och min glädje däröver förblir oavlåtligen till denna dag."
onsdag 2 september 2009
Sankt Laurentius i Rom (2)
söndag 30 augusti 2009
Att leva eukaristiskt
Att leva eukaristiskt är att leva i tacksägelse över att Gud har givit oss sin enfödde Son till vår frälsning och räddning undan synd och död. När vi inser vad Gud har gjort för oss — att han har offrat sin ende son — växer vår tacksägelse.
Att leva eukaristiskt är att leva i överlåtelse. Jesus överlät sig helt och hållet i sin Faders barmhärtiga famn. Jesus utövade full överlåtelse, då han hånades av folkmassan, torterades av soldaterna och spikades upp på korset. Dagligen kan vi öva oss i överlåtelse, att i tro och tillit ta emot vår korsfäste och uppståndne Frälsare i det eukaristiska brödet och vinet.
fredag 21 augusti 2009
Tro, mod och frimodighet
"Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan." — 1 Thess. 2:4
fredag 14 augusti 2009
Ingen har större kärlek
I Johannesevangeliet säger Jesus: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner." Den polske franciskanmunken Maximilian Kolbe (1894–1941) gav sitt liv för en medfånge i nazisternas koncentrationsläger Auschwitz.
Maximilian Kolbe fördes till Auschwitz i maj 1941 med anklagelsen att ha gömt och skyddat judar. Under sommaren lyckades en fånge fly från Auschwitz, och lägerledningen bestämde då att tio interner skulle svältas till döds. En av männen, Franciszek Gajowniczek, bröt ihop och ropade gråtande efter sin familj. Maximilian erbjöd sig då att ta hans plats bland de till döden dömda. De tio internerna sattes i var sin cell, och Maximilian bad och sjöng psalmer för de andra.
Maximilian Kolbe helgonförklarades 1982 av sin landsman, påve Johannes Paulus II. Franciszek Gajowniczek var en av de närvarande.
tisdag 11 augusti 2009
Sankt Laurentius i Rom (1)
söndag 9 augusti 2009
Det är Herren!
fredag 7 augusti 2009
Johannes Paulus I
onsdag 5 augusti 2009
Herre, förlåt
helga vad jag är
och säg vad jag skall bli.
— Francis MacNutt
torsdag 30 juli 2009
De Virginitate
söndag 26 juli 2009
Bön
fredag 17 juli 2009
Mitt livs mening och mål
I Altarets allraheligaste sakrament vilar mitt livs mening och mål. Jag kan inte nog prisa och tacka Jesus Kristus för att Han ger sig själv till mig i eukaristins bröd och vin. Jag vill alltid ära och lovsjunga Honom, min Frälsare och Gud, för denna himmelska måltid — redan här på jorden.
"Den heliga eukaristin är det fulländade uttrycket för Jesu Kristi kärlek till människorna."
— Sankt Pierre-Julien Eymard (1811–1868)
tisdag 30 juni 2009
En bortglömd kardinal
onsdag 24 juni 2009
Post communionem
måndag 22 juni 2009
Ad Caelos
fredag 19 juni 2009
Jesu heliga hjärta
lördag 13 juni 2009
onsdag 10 juni 2009
Klara besked
"Alla som i hela världen bär det kristna namnet och verkligen känner den kristna tron, de vet och tror att den helige Petrus, den främste bland apostlarna, är fader till alla kristna och den främste herden efter Kristus, samt att den heliga romerska kyrkan är alla kyrkors moder och läromästarinna."
— ur ett brev av Gregorius VII (1073-1085)
lördag 6 juni 2009
Jag ger dig min dag - jag ger dig mitt liv
genom Jungfru Marias obefläckade hjärta,
ger jag dig min morgon — min dag — mitt liv.
O, min käre Jesus,
jag ger dig mina böner och mitt arbete,
mina glädjeämnen och mitt lidande.
O, min käre Jesus,
som gottgörelse för mina synder vill jag alltid ha blicken fäst på Dig,
alltid låta din vilja och din barmhärtighet uppfylla mitt sinne.
Amen.
tisdag 2 juni 2009
Präståret
tisdag 26 maj 2009
Korset och bönen
Inom det fullödiga kristna livet är korset och bönen oskiljaktigt förenade och förbundna. Det var på korset Jesus i förtvivlan ropade till sin Fader: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" — en av Bibelns mest existentiella böner.
Det var på korset Jesus bad sin Fader att förlåta torterarna och bödlarna; de insåg inte vad de gjorde när de plågade och korsfäste Jesus. Det var på korset Jesus mottog bönen från den botfärdige rövaren: "Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike." Jesus sade: "Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset."
Det var på korset Jesus visade oss en av det kristna livets allra svåraste och ljuvaste företeelser — den totala överlåtelsen. Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer lämnar jag min ande."
torsdag 21 maj 2009
Den största kraften
söndag 17 maj 2009
Ett annorlunda museum
Några kvarter öster om Castel Sant'Angelo är den nygotiska kyrkan Sacro Cuore del Suffragio belägen. Kyrkans spetsbågefasad tornar upp sig vid Lungotevere Prati. I anslutning till kyrkans högra sidoskepp, vid sakristian, finns ett annorlunda museum, tillägnat själarna i skärselden — Museo delle Anime del Purgatorio.
Museet, som består av ett enda rum, sägs innehålla bevis för att fromma själar i skärselden har meddelat sig med de levandes värld. Dessa själar har tagit kontakt med efterlevande för att uppmana till bot och bättring. I det lilla museet kan besökaren bland annat beskåda brännmärken på ett förkläde, ett inbränt handavtryck på ett träbord och ett tumavtryck gjort av en död präst på en sedel.
De märkliga tingen i detta museum anses utgöra belägg för en celest verklighet.
tisdag 5 maj 2009
Herre, visa oss Fadern
fredag 1 maj 2009
Påvens bön i L'Aquila
tisdag 28 april 2009
Att ge sitt eget liv - för att ge liv
torsdag 23 april 2009
Påskens hemlighet
Genom att leva i Kristi påsk — att tro på Hans korsoffer och uppståndelse — kommer vi på ett allt djupare sätt till insikt om påskens hemlighet. Vi besitter en helighet som döpta in i Kristi liv, död och uppståndelse. Vi har fått ett nytt liv i den Helige Ande, och vi har givits en ny värdighet som Kristus har utverkat med sitt dyrbara blod.
torsdag 16 april 2009
En glimt av paradiset
onsdag 8 april 2009
Ὁ Λόγος σὰρξ ἐγένετο
Jesus Kristus har friköpt oss från synden — Han har dragit ett streck över vårt skuldebrev — och från denna världens ondska; på så sätt får vi del av Hans gudomlighet.
torsdag 2 april 2009
Odödlighetens rot
Gud har givit oss sin Son, Jesus Kristus, till vår frälsning och räddning undan synden och döden. Jesus Kristus lovar evigt liv åt dem som tror på honom och håller hans ord. I kommunionen får vi del av denna underbara skatt — när vi äter Kristi kropp och dricker Kristi blod förses vi med odödlighetens läkemedel. Att i tro ta emot Jesus Kristus och veta vad Han förmår är odödlighetens rot.
onsdag 1 april 2009
Ἐμὸν βρωμά
Det italienska helgonet Padre Pio (1887—1968) gjorde Jesu ord till sina: "Mio cibo è fare la volontà del Signore" — "Min mat är att göra Herrens vilja".
Låt oss be Gud om att vår mat, vår näring i livet, skall bestå i att göra Hans vilja, och endast Hans vilja.
fredag 27 mars 2009
Livets evangelium
— Gaudium et Spes (n. 51)
torsdag 19 mars 2009
Den som har fått mycket förlåtet
torsdag 12 mars 2009
Kristus är vårt ljus
Men det finns ett ljus som vägrar slockna — ett ljus som obetvingligt lyser upp de mörka stigarna på vår livsväg. Det är hoppets ljus — Kristi ljus — Guds ljus.
Den helige Josemaría Escrivá skriver i sin bok Vägen att med Jesus är mörkret fullt av ljus!
fredag 27 februari 2009
Överlåtelse i tro
Alltsedan Adams och Evas svek mot Gud har människan gjort uppror mot auktoriteter. Begreppet lydnad har i vissa sammanhang fått en negativ klang. Människan vill vara "fri" — "jag gör som jag själv vill" — "jag gör det jag känner för". Den subjektiva emotionalismen får helt och hållet styra människans kynne och handlingar. Att tillägna sig trons lydnad och överlåtelse i tro kan vara mycket svårt.
Då kan vi med fördel vända oss till Jungfru Maria som utgör ett strålande föredöme i trons lydnad. Hon sade vid bebådelsen sitt "ja" till Gud och överlät sig i fullkomlig tillit. När ärkeängeln Gabriel hade sagt till Maria att ingenting är omöjligt för Gud, svarade Maria: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."
När vi tar emot Herrens tjänarinna, vår drottning Jungfru Maria, tar vi samtidigt emot hennes son, vår frälsare Jesus Kristus. Liksom Maria får vi vila i Gud — i överlåtelse, i tillit, i tro. Liksom Maria helt och fullt öppnade sig för Guds vilja, kan vi i tillit helt öppna oss för Guds vilja i våra liv.
Liksom Maria helt lät sig ledas av den Helige Ande, kan vi i förtröstan på Guds barmhärtighet och godhet på samma sätt låta oss ledas av Anden och se, känna och märka hur våra liv förnyas och hur vårt livs mål och mening blir alltmer tydligt.
lördag 21 februari 2009
Livets kultur
En 12-årig flicka talar engagerat mot abort.
"If abortion is not wrong, nothing is wrong."
— Saliga Moder Teresa av Calcutta
onsdag 18 februari 2009
Ondskans sanna natur
— Jean-Luc Marion, Evil in Person (1979)
lördag 14 februari 2009
Novena för Påven
V. Låt oss bedja för vår helige fader Benedikt.
R. Må Herren bevara honom, och ge honom liv,
och välsigna honom på jorden, och inte låta
honom falla för sina fienders vilja.
V. Du är Petrus,
R. Och på denna Klippa skall jag bygga
min Kyrka.
Låt oss bedja,
Allsmäktige, evige Gud, ha förbarmande
med din tjänare, Benedikt, vår påve, och vägled
honom i din godhet på den evigt frälsningsbringande
vägen; så att han med din nåd må sträva efter
det som behagar Dig och genomföra det med hela
sin kraft. Genom Kristus, vår Herre.
R. Amen.
V. Kyrkans Moder.
R. Bed för oss.
V. Helige Petrus.
R. Bed för oss.
Hela mitt liv
Emellanåt känns det som om jag betraktar mitt liv — Livet — genom ett litet hål, endast genom en glipa i tiden. Då känns det tryggt och trösterikt att Gud har hela bilden av mitt liv. Genom helig tid erfar Han mitt liv i hela sitt perspektiv.
tisdag 10 februari 2009
De malo
— Leo XIII, Sapientiae Christianae (1890)
"[Thus] the worst thing about evil is perhaps not the suffering, nor even the innocent suffering, but rather that revenge appears to be its only remedy."
— Jean-Luc Marion, Prolegomena to Charity (2002)
tisdag 20 januari 2009
Alltid nära Fadern
Gud Fadern har givit allt åt sin älskade Son, Jesus Kristus, och genom Jesus Kristus får även vi del av Faderns härlighet. Liksom Fadern har förlänat Sonen nåd efter nåd – ger oss Sonen ständigt nåd efter nåd – varje dag, varje minut, varje levande ögonblick. I allt Fadern företar sig skänker han sin Son nåd och kraft, som Sonen ovillkorligen skänker vidare åt oss – Hans tjänare och medarbetare.
söndag 11 januari 2009
De elevatione mentis
Herre, låt mig lägga rationella och analyserande diskurser åt sidan och blott överlåta mig i Dig och med förtröstan och tacksamhet ära Ditt namn och Ditt ord.