Allsmäktige, evige Gud, jag ber Dig ödmjukt, bär mig och led mig, var min styrka och min sköld. Var mig alltid nära så att jag kan motstå destruktionen omkring mig och ondskan inom mig.
Låt mig alltid ha min blick fäst vid Din ende Son, Jesus Kristus. Gode Gud, bevara mig i din kärlek, omsorg och omtanke, och låt aldrig någonsin mörkret få grepp om mig. Amen.
Allsmäktige och barmhärtige Gud, låt inget här på jorden hindra oss att skynda din Son till mötes, utan led oss med din himmelska vishet till fullkomlig förening med honom.
Den 4 november firar Kyrkan helgonet Carlo Borromeo (1538—1584), ärkebiskop av Milano och kardinal. I Rom finns tre kyrkor invigda åt honom — San Carlo ai Catinari, San Carlo al Corso och San Carlo alle Quattro Fontane.
Gravyren ovan, utförd av Giovanni Battista Falda (1643—1678), visar karmelitkyrkan Santa Maria della Scala i Trastevere. Den låga byggnaden till vänster om kyrkans fasad är Oratorio dei Santi Teresa e Carlo, ett bönekapell invigt åt karmelithelgonet Teresa av Ávila och Carlo Borromeo. I slutet av 1500-talet uppförde karmeliterna i sitt kloster ett oratorium, men detta visade sig med tiden alltför litet, och man lät 1612 bygga ett nytt, större oratorium. Byggnaden, som undergick en restaurering 1675, hade ett tämligen blygsamt yttre.
Italien grundades 1861, och 1870 blev Rom dess huvudstad. Under det kommande decenniet exproprierade den italienska staten en rad kyrkor, kloster och oratorier. 1875 exproprierades sålunda Oratorio dei Santi Teresa e Carlo tillsammans med det intilliggande klostret för att användas av det italienska inrikesministeriet. 1890 revs oratoriet för att ge plats åt en gymnastikhall som senare byggdes om till skola.
I svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Ty när jag är svag, då är jag stark. 2000 år gamla ord som går rakt in i hjärtat på mig.
I början av sitt pontifikat höll påven Johannes Paulus II vid sina onsdagsaudienser 129 korta betraktelser över människans kropp och människans sexualitet. Temat benämnde han "Kroppens teologi". Johannes Paulus II utlägger kroppens teologi på ett mycket djupt, innerligt och intresseväckande vis utifrån Bibelns texter.
För oss katoliker är kroppen sannerligen ett tempel för den Helige Ande och skall följaktligen betraktas och behandlas därefter. Det finns inget område i mitt liv som Gud inte bryr sig om. Gud älskar sin skapelse, och våra kroppar är en del av den. Det äkta paret, mannen och kvinnan, är genom och med sina kroppar öppna för nytt liv. Tillsammans med Gud deltar de i skapandet av en ny människa.
Människans kropp är skapad av Gud. Människans sexualitet är skapad av Gud. Enligt katolsk teologi hör den mänskliga sexualiteten hemma inom det heliga äktenskapet mellan en man och en kvinna. När makarna i sitt sexuella samliv öppnar sig för nytt liv — då är kroppen och sexualiteten en ovärderlig pärla i Guds ögon.
Goda Maria, du Guds moder Goda Maria, du Kristi moder Goda Maria, du rena jungfru Goda Maria, du trygga famn Goda Maria, du alltid rena, vita lilja Goda Maria, du röda ros Goda Maria, du, den gudomlige Brudgummens viloplats Goda Maria, du Treenighetens residens Goda Maria, du hjärtanas drottning Goda Maria, du, de troendes ömma moder
Bikt, bot och omvändelse är nödvändigt. Att öppna sig för Guds förlåtelse är nödvändigt. Jag vill öppna mig för att kunna bli nyskapad — för att bli en ny skapelse genom vår Herre Jesu Kristi död och uppståndelse. Den helige aposteln Paulus vidrör detta i sitt andra brev till korinthierna: "Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit."
Botgöring, rening och nyskapelse är för människan en mödosam process, och med den processen kommer smärta. Det innebär smärta att öppna mitt hjärta och samvete och bekänna det mörka, det onda, det negativa jag gjort mig skyldig till. Att i sanning skåda mig själv rakt igenom och se vad som har blivit fel i mitt liv.
Denna smärta bär dock nådens prägel, eftersom den är början till förnyelse och nyskapelse. Den enskilda själens förnyelse i Kristus. Denna förnyelse, denna renande omvandling av själen, utverkas genom den gudomliga barmhärtigheten.
Herre Jesus Kristus, Du gav ditt liv, Du lät dig dödas, för att vi skulle få liv — och liv i överflöd. Du läggs i din grav, och vi sörjer med Maria och Johannes. Men döden innebär inte alls slutet. Det har Du i härlighet visat oss.
Herre, ibland tror jag att allt är slut, allt är förbi. Men Du, Herre, har på ett ärofyllt och underbart vis — genom din korsdöd och uppståndelse — visat oss att döden inte får sista ordet. Sista ordet är Ditt — min Herre och min Gud.
Herre Jesus Kristus, ibland förstår jag ingenting i mitt liv. Det känns som om allting är förlorat, allt är slut. Nära förtvivlan ser jag dock ett litet ljus, en flämtande låga som vägrar att ge sig. Ett stilla hopp uppenbaras efter den långa mörka natten, då min förtröstan satts på prov.
Herre, hjälp mig att hålla mig till Dig, även när allt tycks vara tyst, sargat, svart, slut. Hjälp mig att alltid förtrösta på Dig, att alltid ha min blick fäst vid Dig. Låt aldrig hoppet lämna mig.
Herre Jesus Kristus, Du dör för att ge oss liv. Ditt segerkors är mitt enda hopp.
Du var trogen ända in i döden, ända in i mörkret och den totala förnedringen. Likt ett vetekorn kunde du endast falla och dö — outsäglig blev din skörd.
Herre, låt mig alltid lita på din nåd. Din barmhärtighet är allt jag behöver. Ditt segerrika kors vill jag för evigt hylla och ära.
Herre, milde Jesus, låt mig inte fly korset. Låt mig inte fly det svåra, mörka och sargade, men låt mig alltid förtrösta på Din seger på Golgata. I det svartaste själsmörker — låt mig lita på att Du är ljus av ljus.
Herre, du var totalt utblottad för vår skull. Du satte dig i alla syndares ställe då Du av fri vilja gick din död till mötes, längst in i ångesten. Vad har jag, om jag inte hade Ditt segerkors?
Med tomma händer kommer jag inför Dig, min Herre och min Gud. Du ger mig allt jag behöver. Stunderna då jag får ta emot Dig i den heliga mässan är de lyckligaste i mitt liv.
Herre, låt mig inte sträva efter det som världen har att erbjuda av rikedom, prestige, status och ägodelar. Jag ber Dig, öppna mitt sinne så att jag endast tar emot livets goda ur Dina händer och alltid ärar dig när jag går till kommunionen.
Herre Jesus Kristus, du tog på dig ditt lidande och ditt kors med tålamod och du sade ingenting inför dina domare. Du gjorde dig helt svag för vår skull, Du utblottade dig helt.
Herre, mitt lidande är ditt, min plåga är din. Du har gått före mig in i det djupaste lidandet — och besegrat ondskan, synden och döden.
Herre Jesus Kristus, låter jag ditt lidande visa på mitt eget lidande? Känner jag mitt eget hemliga lidande? Är jag beredd att göra någonting åt det? Hur förhåller jag mig till världens lidande?
Herre, gör mig villig att i sanning ta konsekvenserna av min tro, att verkligen ta itu med mitt inre, mitt trasiga inre, mina synder. Herre, du offrade dig för mina synder — hjälp mig att bli varse dem.
Herre Jesus Kristus, du föll under korsets tyngd, av utmattning efter tortyr och hån. Du föll, men du reste dig igen och gav dig själv för världens frälsning.
Herre, ibland är jag så svag att jag faller — jag faller av tyngden av lidande, bekymmer och möda. Men då tänker jag på Dig, och mitt väsen fylls med förtröstan och tillförsikt. Jag reser mig och fortsätter min livsvandring, och jag ber att jag skall få göra det tillsammans med Dig.
Herre Jesus Kristus, en kvinna i mängden torkade ditt heliga anlete på din väg till Golgota. Hon torkade ditt svettiga och blodiga ansikte och gjorde därmed en mycket god gärning.
Herre, jag ber att jag skall få underlätta livet för någon som är plågad av fysiska eller psykiska smärtor. När jag hjälper den personen med ett vänligt ord, ett gott samtal eller en hjälpande hand, hjälper jag Dig. Herre, låt mig aldrig frestas att avvisa någon som behöver min hjälp och omsorg.
Herre Jesus Kristus, låt mig få hjälpa andra människor och vara dem till glädje. Jag vill dela och bära deras lidande och smärtor. Genom detta hjälper jag att bära Ditt kors.
Herre, låt mig få göra livet lättare för min omgivning och låt mig frimodigt få vittna om Ditt kors och allt som Du har gjort och gör för oss människor — dagligen och stundligen.
O min Jesus, jag vill alltid förtrösta på dig och ha blicken fäst vid dig, både när jag mår bra och det går mig väl, och när jag faller och erfar djup smärta och sorg.
Herre Jesus Kristus, gör mig uthållig i lidandet. Jag vill alltid tillhöra Dig och sätta all min lit till dig, helt och hållet överlåta mig åt Dig.
I tider av mörker — låt mig uppleva ditt underbara ljus.
Herre Jesus Kristus, du föll under tyngden av Korset. All världens synder och grymhet, som belastade dina axlar, sänkte Dig till marken.
Herre, jag har fallit, och jag faller alltjämt. När jag ser någon annan falla, är det viktigt för mig att erinra mig om att jag själv tidigare har fallit. Herre, rädda och fräls mig från högmod, som förgiftar själen. Herre, med hjälp av Din kraft orkar jag resa mig igen. Med vetskap om Din aldrig sinande kraft kan jag trösta och upprätta andra människor.
Herre Jesus Kristus, Din oändliga kärlek till oss gjorde att Du tog på dig korset. Du bar alla våra synder upp på korsets trä.
Herre, låt mig varje dag tacka Dig för att Du tog på dig världens lidande. Jag vill förena mitt lidande med ditt lidande. Herre, ta emot mig och mitt mänskliga lidande.
Tack, Herre Jesus Kristus, för att Du har tagit på dig Korset för mina och världens synder. Jag avskyr min synd och vill göra allt för att ta avstånd från den.
Jag har syndat med tankar och ord, gärningar och underlåtelser, ofta och mycket. Herre, jag är så tacksam för att Du har tagit på dig världens synder, även mina, och genom din ärorika död och uppståndelse gjort dem om intet.
Jag vill inte urskulda mig, utan verkligen bekänna mina synder.
Herre Jesus Kristus, förlåt mig alla mina synder och rena mig från all min skuld. Bevara mig från att urskulda mig.
Min själ är täckt av syndens sår. Mina lemmar är förtvinade av olydnad. Min kropp är stel. Min hud är skrovlig och sprucken. Mina läppar är torra och nariga.
Kristi röst får mig att lystra, får mig att längta efter förlåtelse, försoning, frälsning. Kristus läker mina sår, återfuktar min själ, återlivar hela mitt väsen, fyller mitt liv med glädje och tacksamhet.
I tystnaden i Nasaret lyssnade han, lärde han sig. I tystnaden i Nasaret överlät han sig. I tystnaden i Nasaret väntade han, bidade han sin tid. Den ljuva, styrkande tystnaden i Nasaret följde honom varje dag. Han lärde sig att lyssna, lyda och överlåta sig — allt i tystnaden i Nasaret. Han tänkte, han lärde, han längtade — allt i tystnaden i Nasaret.