Via dei Pettinari

Långsamt lutar jag mig ut från mitt hotellrumsfönster på Via dei Pettinari. Långt uppe på Janiculum kan jag urskilja klostret San Pietro in Montorio med dess smala, spetsiga kampanil som pekar som en nål mot himlen. En helt ny dag, en helt ny morgon, en helt ny, spröd morgon, och hela Rom ligger åter för mina fötter. Känslan av frihet och lycka är osviklig. Jag befinner mig i Rom, jag är verkligen i Rom. Rom kan inte tas ifrån mig. Rom kan aldrig tas ifrån mig. Friheten och lyckan blandas med ett obändigt vemod. Rom behöver inte mig för att finnas, för att fortsätta att pulsera, fortsätta att andas.