torsdag 29 oktober 2009

Att ha blicken fäst på Kristus ger det rätta perspektivet


Att ha blicken fäst på Kristus ger det rätta perspektivet. Att ha Kristus i livets centrum ger mig rätt fokus i mitt liv. När jag träder in i kyrkorummet, väter jag ena handens fingrar i vigvattenskålen, gör korstecknet och knäböjer för Gud och hans son Jesus Kristus, vars kropp förvaras i sakramentsskåpet.

Livet är fullt av moment och företeelser som kan distrahera. Varje gång jag går i mässan påminns jag om vad som är och vad som skall vara mitt fokus — Guds ende son, Jesus Kristus.

Jesus själv säger i Johannesevangeliet: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta."

måndag 26 oktober 2009

Ite ad Thomam!


I och med promulgeringen av påve Leo XIII:s encyklika Aeterni Patris 1879 föds nythomismen, en ny ansats för thomismen, den lära som bygger på Thomas av Aquinos teologi och filosofi. Leo XIII anbefallde Thomas filosofi som den sanna läran för Katolska kyrkan. Thomas lära framställs som tidlös och evig, en philosophia perennis, en "tidlös filosofi", då den utgör en helgjuten enhet och framstår som applicerbar sexhundra år efter Thomas död.

Thomas stora bidrag är att han visserligen etablerade en tydlig distinktion mellan tro (fides) och förnuft (ratio), men att han även visade på en sann harmoni mellan dessa. I Thomas huvudverk, Summa Theologiae ("Sammanfattning av teologin"), tillerkänns tron eller uppenbarelsen en högre rang än förnuftet, men förnuftet förklaras ge möjlighet att bevisa en del av trons sanningar, exempelvis Guds existens.

De nythomistiska filosoferna, i synnerhet fransmännen Étienne Gilson (1884—1978) och Jacques Maritain (1882—1973), sökte konfrontera Thomas centrala teser med modernt filosofiskt tänkande. Thomas, som i tämligen hög grad var aristoteliker, hade försökt att åstadkomma en syntes mellan Aristoteles filosofi och Katolska kyrkans lära. Thomas gjorde den aristoteliska tankemodellen till ett redskap för katolsk filosofi.

I epistemologisk mening företer nythomisterna vanligtvis en modest realism, då de anser att yttervärlden existerar oberoende av det mänskliga medvetandet. Universalierna, de allmänna begreppen, existerar före tingen som ideella förebilder i Guds medvetande, i tingen som deras gestaltande principer och efter tingen som tankar i det mänskliga förnuftet.

Nythomismens etik följer Aristoteles i så motto att man anser att målet för människans handlingar är lyckan. Emellertid kan människan slutgiltigt endast förverkliga sina möjligheter i den fulla delaktigheten i Gud, som utgör det högsta goda.

måndag 19 oktober 2009

Gör om!

Gör om. Gör tvärtom. Gör som Jesus Kristus. Öva dig i ödmjukhet!

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära."

Sankt Ignatios av Antiochia


Allsmäktige, evige Gud, vi tackar Dig för att Du ansåg Ignatios av Antiochia värdig att förlänas martyriets segerkrans.

"Jag vill ha Guds bröd som är Jesu Kristi kropp, han som är av Davids släkt, och till dryck vill jag ha hans blod som är oförgänglig kärlek."

     — Ignatios av Antiochia

fredag 16 oktober 2009

Ljuset som vägrar att slockna


Det finns ett ljus som vägrar att slockna. Med okuvlig envishet fortsätter det att lysa upp vårt mörker. Det förlänar belysning åt det mest becksvarta mörker. Inget mörker kan stå emot det i evighet lysande ljuset. Det ljus som vägrar att slockna och lysa upp vår stig är Kristi ljus.

"Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."

söndag 11 oktober 2009

Arvet efter Thomas av Aquino


Thomas av Aquino (1225—1274) var en romersk-katolsk präst och dominikanmunk. Han var mycket inflytelserik som filosof och teolog inom den skolastiska traditionen. Thomas är en förkämpe för den naturliga teologin och fader till thomismen, den filosofiska och teologiska skolbildning som utgår från honom. Thomas inflytande över västerlandets filosofi är avsevärt. Hans mest kända verk är Summa Theologiae, som innehåller hans filosofiska och teologiska system, och Summa contra gentiles.

Thomas av Aquino helgonförklarades 1323, knappt femtio år efter sin död, och 1568 utropade påve Paulus IV honom till kyrkolärare.

Thomas tänkande, thomismen, var under mycket lång tid förhärskande inom Romersk-katolska kyrkan, men den stötte på problem under upplysningstiden, och i början av 1800-talet hade undervisningen urvattnats. Thomas teologi användes mest på ett eklektiskt sätt, och hans filosofi negligerades till favör för modern filosofi.

Påve Leo XIII promulgerade 1879 encyklikan Aeterni Patris, som syftade till en restauration av den kristna filosofin, vilken hade låtit sig influeras av olika moderna strömningar inom sekulär filosofi. Leo XIII hävdar, att Thomas teologi på ett föredömligt sätt utlägger den katolska läran. I sin encyklika manar Leo XIII till en återgång till skolastiken och i synnerhet till Thomas filosofiska ansatser inom bland annat moralfilosofi, ecklesiologi och antropologi. Leo XIII vill återupprätta thomismen och göra den till grundvetenskap inom Romersk-katolska kyrkan. All undervisning vid katolska universitet och prästseminarier skall bedrivas i enlighet med Thomas tankar och principer.

Thomas peripatetiska axiom — "Nihil est in intellectu quod non fuerit prius in sensu" ("Ingenting finns i tanken som inte först varit i sinnet") — blir ånyo till en ledstjärna.

torsdag 1 oktober 2009

Ma joie - Min glädje


Idag, den 1 oktober, är det den heliga Thérèse av Jesusbarnets minnesdag. Hon var en fransk karmelitnunna och mystiker som lärde "den lilla vägen" — vägen till helighet behöver inte innebära storslagna handlingar. Den enskilde troende kan offra alla sina små gärningar, alla vardagliga handlingar, till Jesus Kristus och på så sätt hela tiden vara nära Honom. Efter att ha offrat alla sina glädjeämnen och plågor till Herren Jesus Kristus dog lilla Thérèse av tuberkulos i karmelitklostret i Lisieux 1897 — blott 24 år gammal.

Ma joie (poem av Thérèse)

Det finns själar på jorden
som förgäves söker efter lyckan
För mig är det tvärtom
glädjen finns i mitt hjärta
Denna glädje är inte flyktig
Jag besitter den för evigt
Precis som vårens första ros
ler den mot mig varje dag.

Il est des âmes sur la terre
Qui cherchent en vain le bonheur
Mais pour moi, c'est tout le contraire
La joie se trouve dans mon coeur
Cette joie n'est pas éphémère
Je la possède sans retour
Comme une rose printanière
Elle me sourit chaque jour.

Vraiment je suis par trop heureuse,
Je fais toujours ma volonté…
Pourrais-je n'être pas joyeuse
et ne pas montrer ma gaieté ?…
Ma joie, c'est d'aimer la souffrance,
Je souris en versant des pleurs
J'accepte avec reconnaissance
Les épines mêlées aux fleurs.

Lorsque le Ciel bleu devient sombre
Et qu'il semble me délaisser,
Ma joie, c'est de rester dans l'ombre
De me cacher, de m'abaisser.
Ma joie, c'est la Volonté Sainte
De Jésus mon unique amour
Ainsi je vis sans nulle crainte
J'aime autant la nuit que le jour.

Ma joie, c'est de rester petite
Aussi quand je tombe en chemin
Je puis me relever bien vite
Et Jésus me prend par la main
Alors le comblant de caresses
Je Lui dis qu'Il est tout pour moi
Et je redouble de tendresses
Lorsqu'Il se dérobe à ma foi.

Si parfois je verse des larmes
Ma joie, c'est de les bien cacher
Oh! que la souffrance a de charmes
Quand de fleurs on sait la voiler!
Je veux bien souffrir sans le dire
Pour que Jésus soit consolé
Ma joie, c'est de le voir sourire
Lorsque mon coeur est exilé…

Ma joie, c'est de lutter sans cesse
Afin d'enfanter des élus.
C'est le coeur brûlant de tendresse
De souvent redire à Jésus:
Pour toi, mon Divin petit Frère
Je suis heureuse de souffrir
Ma seule joie sur cette terre
C'est de pouvoir de réjouir.

Longtemps encor je veux bien vivre
Seigneur, si c'est là ton désir
Dans le Ciel je voudrais te suivre
Si cela te faisait plaisir. L'amour, ce feu de la Patrie
Ne cesse de me consumer
Que me font la mort ou la vie ?
Jésus, ma joie, c'est de t'aimer!

lördag 26 september 2009

Via dei Pettinari

Långsamt lutar jag mig ut från mitt hotellrumsfönster på Via dei Pettinari. Långt uppe på Janiculum kan jag urskilja klostret San Pietro in Montorio med dess smala, spetsiga kampanil som pekar som en nål mot himlen. En helt ny dag, en helt ny morgon, en helt ny, spröd morgon, och hela Rom ligger åter för mina fötter. Känslan av frihet och lycka är osviklig. Jag befinner mig i Rom, jag är verkligen i Rom. Rom kan inte tas ifrån mig. Rom kan aldrig tas ifrån mig. Friheten och lyckan blandas med ett obändigt vemod. Rom behöver inte mig för att finnas, för att fortsätta att pulsera, fortsätta att andas.

söndag 20 september 2009

Vågar du förstå?

I dagens evangelietext läser vi: "Jesus sade: 'Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.' Men lärjungarna förstod inte vad han menade och vågade inte fråga."

Förstår vi vad Jesus menar? Förstår vi v e r k l i g e n vad Jesus talar om? Vill vi förstå? Vågar vi förstå? Jesus skakar idag om lärjungarna, och oss. Den stora frågan är: Är vi redo för sanningen? Är vi redo för sanningen Jesus ger oss? Är vi redo för hela sanningen?

Kort och gott — Vågar du förstå?

torsdag 17 september 2009

San Salvatore


På Viminalens sluttning, i närheten av dagens starkt trafikerade Via Cavour, fanns en gång i tiden kyrkan San Salvatore ad Tres Imagines, som var invigd åt Frälsaren (italienska Salvatore). Tillnamnet "Tres Imagines" åsyftar den lågrelief i marmor som var placerad ovanför kyrkans port. Reliefen framställde den heliga Treenigheten i form av tre anleten föreställande Jesus Kristus. Även namnformen Sancti Salvatoris de Tribus Imaginibus förekommer.

Kyrkan kallades även San Salvatore ad Ulmos på grund av de många almar (italienska olmi) som växte i grannskapet. På 1500-talet blev San Salvatore ad Tres Imagines församlingskyrka och undergick en restaurering. Senare övergavs den och 1651 kom den att användas för profana ändamål. Minimermunkarna vid den närbelägna kyrkan San Francesco di Paola förvärvade kyrkobyggnaden och lät ånyo konsekrera den; i folkligt tal fick den namnet "San Franceschino". Munkarna uppförde därtill en klosterbyggnad vid den lilla kyrkan.

Under 1880-talet drogs en ny bred gata, Via Cavour, i dalsänkan mellan Viminalen och Esquilinen. 1884 revs kyrkan San Salvatore ad Tres Imagines och det intilliggande klostret för att ge plats åt gatan. Flera av kyrkans inventarier överfördes till kyrkan San Francesco di Paola, och i dess sakristia kan man beskåda två marmorreliefer som avbildar Jesus Kristus och Jungfru Maria. På hörnet av en byggnad vid Piazza della Suburra, alldeles intill den plats där kyrkan legat, satte man upp en marmortavla med en inskrift som minner om att den påvlige delegaten Stefano Copo under Alexander VI:s pontifikat lät restaurera kyrkan San Salvatore.