söndag 11 oktober 2009

Arvet efter Thomas av Aquino


Thomas av Aquino (1225—1274) var en romersk-katolsk präst och dominikanmunk. Han var mycket inflytelserik som filosof och teolog inom den skolastiska traditionen. Thomas är en förkämpe för den naturliga teologin och fader till thomismen, den filosofiska och teologiska skolbildning som utgår från honom. Thomas inflytande över västerlandets filosofi är avsevärt. Hans mest kända verk är Summa Theologiae, som innehåller hans filosofiska och teologiska system, och Summa contra gentiles.

Thomas av Aquino helgonförklarades 1323, knappt femtio år efter sin död, och 1568 utropade påve Paulus IV honom till kyrkolärare.

Thomas tänkande, thomismen, var under mycket lång tid förhärskande inom Romersk-katolska kyrkan, men den stötte på problem under upplysningstiden, och i början av 1800-talet hade undervisningen urvattnats. Thomas teologi användes mest på ett eklektiskt sätt, och hans filosofi negligerades till favör för modern filosofi.

Påve Leo XIII promulgerade 1879 encyklikan Aeterni Patris, som syftade till en restauration av den kristna filosofin, vilken hade låtit sig influeras av olika moderna strömningar inom sekulär filosofi. Leo XIII hävdar, att Thomas teologi på ett föredömligt sätt utlägger den katolska läran. I sin encyklika manar Leo XIII till en återgång till skolastiken och i synnerhet till Thomas filosofiska ansatser inom bland annat moralfilosofi, ecklesiologi och antropologi. Leo XIII vill återupprätta thomismen och göra den till grundvetenskap inom Romersk-katolska kyrkan. All undervisning vid katolska universitet och prästseminarier skall bedrivas i enlighet med Thomas tankar och principer.

Thomas peripatetiska axiom — "Nihil est in intellectu quod non fuerit prius in sensu" ("Ingenting finns i tanken som inte först varit i sinnet") — blir ånyo till en ledstjärna.

Inga kommentarer: