Överlåtelse i tro

Alltsedan Adams och Evas svek mot Gud har människan gjort uppror mot auktoriteter. Begreppet lydnad har i vissa sammanhang fått en negativ klang. Människan vill vara "fri" — "jag gör som jag själv vill" — "jag gör det jag känner för". Den subjektiva emotionalismen får helt och hållet styra människans kynne och handlingar. Att tillägna sig trons lydnad och överlåtelse i tro kan vara mycket svårt.

Då kan vi med fördel vända oss till Jungfru Maria som utgör ett strålande föredöme i trons lydnad. Hon sade vid bebådelsen sitt "ja" till Gud och överlät sig i fullkomlig tillit. När ärkeängeln Gabriel hade sagt till Maria att ingenting är omöjligt för Gud, svarade Maria: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."

När vi tar emot Herrens tjänarinna, vår drottning Jungfru Maria, tar vi samtidigt emot hennes son, vår frälsare Jesus Kristus. Liksom Maria får vi vila i Gud — i överlåtelse, i tillit, i tro. Liksom Maria helt och fullt öppnade sig för Guds vilja, kan vi i tillit helt öppna oss för Guds vilja i våra liv.

Liksom Maria helt lät sig ledas av den Helige Ande, kan vi i förtröstan på Guds barmhärtighet och godhet på samma sätt låta oss ledas av Anden och se, känna och märka hur våra liv förnyas och hur vårt livs mål och mening blir alltmer tydligt.

Livets kultur

En 12-årig flicka talar engagerat mot abort.

"If abortion is not wrong, nothing is wrong."

— Saliga Moder Teresa av Calcutta

Ondskans sanna natur

"His [Satan's] impotent powerlessness to will to love loves only one thing: to will the impotent powerlessness of our will so as to reassure his own impotent powerlessness."
     — Jean-Luc Marion, Evil in Person (1979)

Novena för Påven

1 Fader Vår, 3 Hell dig, Maria, 1 Ära vare Fadern

V. Låt oss bedja för vår helige fader Benedikt.
R. Må Herren bevara honom, och ge honom liv,
och välsigna honom på jorden, och inte låta
honom falla för sina fienders vilja.

V. Du är Petrus,
R. Och på denna Klippa skall jag bygga
min Kyrka.

Låt oss bedja,
Allsmäktige, evige Gud, ha förbarmande
med din tjänare, Benedikt, vår påve, och vägled
honom i din godhet på den evigt frälsningsbringande
vägen; så att han med din nåd må sträva efter
det som behagar Dig och genomföra det med hela
sin kraft. Genom Kristus, vår Herre.
R. Amen.

V. Kyrkans Moder.
R. Bed för oss.
V. Helige Petrus.
R. Bed för oss.

Hela mitt liv

Gud har hela mitt liv i sin hand. Han vet allt som har hänt och varför det har hänt. Han vet allt som skall inträffa i mitt liv och varför det kommer att inträffa.

Emellanåt känns det som om jag betraktar mitt liv — Livet — genom ett litet hål, endast genom en glipa i tiden. Då känns det tryggt och trösterikt att Gud har hela bilden av mitt liv. Genom helig tid erfar Han mitt liv i hela sitt perspektiv.

De malo

"Nothing emboldens the wicked so greatly as the lack of courage on the part of the good."
      — Leo XIII, Sapientiae Christianae (1890)

"[Thus] the worst thing about evil is perhaps not the suffering, nor even the innocent suffering, but rather that revenge appears to be its only remedy."
     — Jean-Luc Marion, Prolegomena to Charity (2002)

Alltid nära Fadern

Jesus Kristus, själv Gud, och alltid nära Fadern.

Gud Fadern har givit allt åt sin älskade Son, Jesus Kristus, och genom Jesus Kristus får även vi del av Faderns härlighet. Liksom Fadern har förlänat Sonen nåd efter nåd – ger oss Sonen ständigt nåd efter nåd – varje dag, varje minut, varje levande ögonblick. I allt Fadern företar sig skänker han sin Son nåd och kraft, som Sonen ovillkorligen skänker vidare åt oss – Hans tjänare och medarbetare.

De elevatione mentis

Thomas a Kempis beskriver i sin skrift De elevatione mentis Herrens ord som ljus och själens glädje. Thomas menar, att Herrens ord inte kan begripas eller fångas med mänskliga ord; vi kan endast ägna det vår lovsång.

Herre, låt mig lägga rationella och analyserande diskurser åt sidan och blott överlåta mig i Dig och med förtröstan och tacksamhet ära Ditt namn och Ditt ord.

Piazza Gimma (6 april 1996)

torrt grus

damm

avgaser

solstrålar

frihet

O Roma Felix

Jag anlände ensam till Rom en marsnatt. Stadens ljus lyste i den romerska natten. Jag kände mig vilsen, men på samma gång upprymd. Jag ville se kyrkorna, känna interiörernas fuktiga doft. Jag ville höra grusets knaster under skorna. Den dammiga bakgatan med sin undanskymda återvändsgränd. Jag passerade en till synes övergiven kyrka och stannade undrande framför dess fasad – vilsen irrade jag därifrån. Varm, olustig och trött. Hettan fick luften att dallra. Jag orkade inte mer. Jag ville svimma. Lägga mig ner på en smutsig gata och bli ett med Roms mörka förflutna. Ligga i smutsen och förblöda tillsammans med dåtida och nutida martyrer. Ligga där och känna med alla som lidit. Känna att jag kunde vara en del av Rom, en del av dess mentalitet. Skåda kyrkornas vittrande ockraröda fasader. Insupa morgonluftens behag. Låta mig bli en del av Roms ande. Alltid veta att Rom är i mitt hjärta. Känna dess hjärta slå i kapp med mitt. I Rom är jag – alltid. För alltid är Roms namn inristat i mitt innersta. (1991-2008)