I början av sitt pontifikat höll påven Johannes Paulus II vid sina onsdagsaudienser 129 korta betraktelser över människans kropp och människans sexualitet. Temat benämnde han "Kroppens teologi". Johannes Paulus II utlägger kroppens teologi på ett mycket djupt, innerligt och intresseväckande vis utifrån Bibelns texter.
För oss katoliker är kroppen sannerligen ett tempel för den Helige Ande och skall följaktligen betraktas och behandlas därefter. Det finns inget område i mitt liv som Gud inte bryr sig om. Gud älskar sin skapelse, och våra kroppar är en del av den. Det äkta paret, mannen och kvinnan, är genom och med sina kroppar öppna för nytt liv. Tillsammans med Gud deltar de i skapandet av en ny människa.
Människans kropp är skapad av Gud. Människans sexualitet är skapad av Gud. Enligt katolsk teologi hör den mänskliga sexualiteten hemma inom det heliga äktenskapet mellan en man och en kvinna. När makarna i sitt sexuella samliv öppnar sig för nytt liv — då är kroppen och sexualiteten en ovärderlig pärla i Guds ögon.
Goda Maria, du Guds moder Goda Maria, du Kristi moder Goda Maria, du rena jungfru Goda Maria, du trygga famn Goda Maria, du alltid rena, vita lilja Goda Maria, du röda ros Goda Maria, du, den gudomlige Brudgummens viloplats Goda Maria, du Treenighetens residens Goda Maria, du hjärtanas drottning Goda Maria, du, de troendes ömma moder
Bikt, bot och omvändelse är nödvändigt. Att öppna sig för Guds förlåtelse är nödvändigt. Jag vill öppna mig för att kunna bli nyskapad — för att bli en ny skapelse genom vår Herre Jesu Kristi död och uppståndelse. Den helige aposteln Paulus vidrör detta i sitt andra brev till korinthierna: "Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit."
Botgöring, rening och nyskapelse är för människan en mödosam process, och med den processen kommer smärta. Det innebär smärta att öppna mitt hjärta och samvete och bekänna det mörka, det onda, det negativa jag gjort mig skyldig till. Att i sanning skåda mig själv rakt igenom och se vad som har blivit fel i mitt liv.
Denna smärta bär dock nådens prägel, eftersom den är början till förnyelse och nyskapelse. Den enskilda själens förnyelse i Kristus. Denna förnyelse, denna renande omvandling av själen, utverkas genom den gudomliga barmhärtigheten.
Herre Jesus Kristus, Du gav ditt liv, Du lät dig dödas, för att vi skulle få liv — och liv i överflöd. Du läggs i din grav, och vi sörjer med Maria och Johannes. Men döden innebär inte alls slutet. Det har Du i härlighet visat oss.
Herre, ibland tror jag att allt är slut, allt är förbi. Men Du, Herre, har på ett ärofyllt och underbart vis — genom din korsdöd och uppståndelse — visat oss att döden inte får sista ordet. Sista ordet är Ditt — min Herre och min Gud.
Herre Jesus Kristus, ibland förstår jag ingenting i mitt liv. Det känns som om allting är förlorat, allt är slut. Nära förtvivlan ser jag dock ett litet ljus, en flämtande låga som vägrar att ge sig. Ett stilla hopp uppenbaras efter den långa mörka natten, då min förtröstan satts på prov.
Herre, hjälp mig att hålla mig till Dig, även när allt tycks vara tyst, sargat, svart, slut. Hjälp mig att alltid förtrösta på Dig, att alltid ha min blick fäst vid Dig. Låt aldrig hoppet lämna mig.
Herre Jesus Kristus, Du dör för att ge oss liv. Ditt segerkors är mitt enda hopp.
Du var trogen ända in i döden, ända in i mörkret och den totala förnedringen. Likt ett vetekorn kunde du endast falla och dö — outsäglig blev din skörd.
Herre, låt mig alltid lita på din nåd. Din barmhärtighet är allt jag behöver. Ditt segerrika kors vill jag för evigt hylla och ära.
Herre, milde Jesus, låt mig inte fly korset. Låt mig inte fly det svåra, mörka och sargade, men låt mig alltid förtrösta på Din seger på Golgata. I det svartaste själsmörker — låt mig lita på att Du är ljus av ljus.
Herre, du var totalt utblottad för vår skull. Du satte dig i alla syndares ställe då Du av fri vilja gick din död till mötes, längst in i ångesten. Vad har jag, om jag inte hade Ditt segerkors?
Med tomma händer kommer jag inför Dig, min Herre och min Gud. Du ger mig allt jag behöver. Stunderna då jag får ta emot Dig i den heliga mässan är de lyckligaste i mitt liv.
Herre, låt mig inte sträva efter det som världen har att erbjuda av rikedom, prestige, status och ägodelar. Jag ber Dig, öppna mitt sinne så att jag endast tar emot livets goda ur Dina händer och alltid ärar dig när jag går till kommunionen.
Herre Jesus Kristus, du tog på dig ditt lidande och ditt kors med tålamod och du sade ingenting inför dina domare. Du gjorde dig helt svag för vår skull, Du utblottade dig helt.
Herre, mitt lidande är ditt, min plåga är din. Du har gått före mig in i det djupaste lidandet — och besegrat ondskan, synden och döden.