I tystnaden i Nasaret lyssnade han, lärde han sig. I tystnaden i Nasaret överlät han sig. I tystnaden i Nasaret väntade han, bidade han sin tid. Den ljuva, styrkande tystnaden i Nasaret följde honom varje dag. Han lärde sig att lyssna, lyda och överlåta sig — allt i tystnaden i Nasaret. Han tänkte, han lärde, han längtade — allt i tystnaden i Nasaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar